Alla runt omkring oss förlovar, gifter sig & skaffar barn just nu. Börjar vi bli vuxna måntro? Min känsla av att vi fastnat i ett slags mellanting har dock blivit allt starkare. De två vänninorna som precis varit höggravida hann knappt föda sina små skruttar innan två nya graviditeter inom vänskapskretsen avslöjades. Galet.

   Jag kom på mig själv förra veckan.. Jag är inte stressad av att allt detta händer runt omkring som så många trott & tror, speciellt min andre hälft. Jag är däremot lite rastlös, det känns som om vi stått å stampat på samma ställe i tre år nu. Det händer ingenting. Vi har ändå kommit upp i den åldern där vi bör göra 'grundarbetet' inför resten av våra liv & ändå bor vi kvar i lägenheten vi inte vill lägga ner massa pengar på att fixa till för att vi vill flytta till hus, men vi går inte på några husvisningar. Jag vill gifta mig innan vi skaffar barn (jag vill bara ha det så...en önskan att respektera) Erik har vetat om det länge och respekterar min önskan. I vanlig ordning tänker jag mig en period som förlovad innan bröllopsdagen. Förlovning har vi dock inte pratat något om, jag skulle uppskatta en överraskning från Eriks sida. Men hur vet jag att han inte väntar på att ja ska ta upp det eller ge 'ett klar-tecken'? Han borde inte tvivla på mig , tycker jag, eftersom vi pratat om framtiden många gånger och då väldigt naturligt om giftemål och barn.

   Det för mig till två vänner som förlovade sig för några veckor sen. Nyblivna fästmannen vart helt galet nervös å hade förberett ett tal han hade oerhört svårt att få ur sig. Jag kan nog på ett sätt förstå nervositeten inför en sådan stor grej som ett frieri. MEN ...tror ni verkligen att er flickvänn/sambo/barns mamma ska säga 'nej'? Det finns ju inte! Kan det vara det Erik är orolig för? Nej, de tror jag faktiskt inte. Men jag kan tänka mig att han tycker att det känns läskigt & skrämmande att det är ett steg närmare ett bröllop. Men vad är det egentligen som kommer förändras efter ett bröllop för våran del? Vi kommer bära ringar & jag kommer heta Karlén. Det är väl inte så läskigt? 

   Jag har kikat runt lite på ringar idag.. Drömma kan man alltid göra! Jag hittade en som jag blev förvånad över att jag fastnade för, jag är i vanliga fall inte så 'bling'-ig. Men hur många jag än tittar på & hur mycket jag än letar så dyker den här upp överallt & jag återkommer till den. Den växer i mina ögon för varje gång jag tittar på den. 

   Nu när jag letar på Hellkes hemsida efter information  

om ringen verkar den ha utgått ur sortimentet. Det känns mindre bra. Vi får se, det är ju Eriks val på ett sätt. Men det kan vara bra att kunna hjälpa honom om han tycker att han behöver det. Det kan ju faktiskt vara måna år kvar innan jag får en ring.