Senaste inläggen
Känns sådär måste jag säga.. det var lite tråkigt att vara där utan Ninni i torsdags.
De e klart att de e mysigt ändå men det är alltid trevligt med sällskap. Klara & Annika
kom dock hem när jag skulle ut me Leffe, stackarn, hans ben vill inte riktigt bli bra.
Han var fortf stel då, så Klara satt upp och kände efter hon me. det dumma e att han
har typ ingen smärttröskel. Han visar ingenting, nånsin.. dumma ponny
Va mycke enklare det skulle vara om han bara 'talade om' vart han har ont och ATT
han har ont!
Midsommar spenderades i Strängnäs, mkt trevligt =)
Men tanken va att jag skulle komma hem lite tidigare än va de blev. Jag skulle ju
till stallet på lördagen, midsommardagen också. Jajaa.. ja lever me en tidsoptimist.
Träningsvärken efter barbackaridningen på Brun i tors gjorde sig väl påminnd iaf
så när jag var sen ut på lördagen och hade ont så var inte suget efter ridning så stor.
Det blev ryktning och mys bara i stallet. Annika å (bakis-)Klara va hemma. Annika bjöd
på mat och innan maten tvingade jag ut Klara i stallet, hon gick INTE frivilligt.
På söndagen följde Carro & Tequila med ut till stallet. Mkt roligare om man har sällskap.
Spec me en knasvoffe som tror att hästar e jääättestora hundar vill leka me henne. Haha
Lite ledsen e ja för att ja inte lyckades få på film nån utav gångerna när hon försökte
trigga Brun till lek, kloka fina Brun bara tittade på henne.
Jag hoppas att Leffe blir bättre snart. Han har smörat in sig riktigt bra hos mig.
Mitt gosetroll. (här e en bild från förra härligt regniga söndagen)
Imorrn bär det ut till stallet igen, de vore ju trevligt om vi kunde få lite uppehåll
medans vi rider. Börjar bli trött på att alltid va dyngsur efter en ritt och lukta
blöt hund på vägen hem.
Jag har funderat ett tag nu på att ta hjälp av bloggen, att
offentliggöra allt jag gör, för att få en ständig påminnelse
om att bromsa mig och boosta mig att äta & träna bättre.
Men det kan ju slå bakut också. Ni som känner mig väl vet att jag har
tidigare haft anorektiska problem, för er som inget visste.. suprise!
Det jag menar med att det kan slå bakut är att om det bli offentligt
kan skammen komma, vilket kan leda till att jag börjar ljuga eller ännu
värre, slutar äta. Och dit vill jag inte igen. Tidigare bestod ju hela min
vardag av att tänka på mat, att undvika mat, att anteckna allt jag åt
och att straffa mig själv för att jag åt. Jag kunde inte äta framför
andra, jag trodde att alla dömde mig för att jag åt, jag såg genom deras
ögon en fet gris som tröck i sig överflödiga mängder. Handbollen vart
extrem ett tag. Jag tänade med 3 lag, det vart 5-8 pass i veckan, på
knappt någon näring alls. Va puckad man e ibland, de e lätt att se nu.
Det va ju inte så konstigt att jag fastnade i utveckligen, att jag aldrig
blev bättre, snabbare eller fick mer muskler. Hur skulle kroppen
kunna fixa det? Pucko. Min sambo har stor del i att jag blev frisk
men det vet han inte om. Det känns knäppt att skriva om det som en
sjukdom, jag tycker fortf att jag faktiskt gjorde väldigt medvetna val.
Vad tror ni om att skriva väldigt öppet och ärligt
här på bloggen om händelseförloppet och kampen?
Dumt eller en boost?
Jag har sedan jag åt och tränade (var frisk och mådde bra) gått upp
som mest 11kg. Sist jag stod på vågen blev allt svart och en panikatrad
fjäril svichade runt i magen. Hur har detta gått till? Hur kunde ja låta
det gå så långt? Och så var känslan tillbaka. Eller ja, den känslan lämnar
en aldrig, alltid sitter den där i bakhuvudet och hånler åt en. Väntar på
att man ska misslyckas igen. Eftersom jag så långt bak jag kan minnas
(mina konstiga matvanor började i lågstadiet) aldrig heft en normal
relation till mat så är det ofta antingen eller. Så för att inte trilla dit igen
så överkompenserar jag genom att hetsäta. För det gör ju saken bättre,
eller? Suck. Och att trycka i sig mat puschar ångesten ännu lite till.
På riktigt, har ja inte blivit smartare än såhär under åren som gått?
Jag ser ju vad ja gör fel men ändå 'bara blir det så'. Jajaa.. Nu skulle
jag ju då vilja jaga bort dessa överflödiga kilon, men på ett normalt sätt.
Och jag vill absolut inte hamna i nåt träsk eller jobbiga tankebanor igen.
Det tar för mycket energi som jag absolut inte är villig att lägga på sånt
strunt! Därför har jag funderat på att skriva allt väldigt ärligt här på
bloggen, lite som en öppen dagbok. På så sätt kan jag ju inte börja dumma
mig igen, då blir jag ju 'påkommen' ...pinsamt. Hmm..det skulle kunna funka.
Det tåls att tänka på. =)
Fredagen den 25 Maj 21:57 blev jag faster, igen.. Lyx!
Det känns knasigt, nu e dom två! I'm out numbered!
Igår berättade jag om förlossningen för en vän och kom
på mig själv med att säga William hela tiden. Tokigt, de
nya skruttet hetter Milton! William e min lilla fis som
numera är 4 år och storebror. Helt sjukt va fort tiden
går! Känns som om han lärde sig krypa i vintras.. haha!
(han lärde sig aldrig krypa..! Han ålade, de gick fortare.)
Här är William på sin första julafton, 7,5 mån gammal.
Han, jag å mamma är nere hos mig & Erik innan vi går upp
till Robin & Tessan. William ligger framför min julgran.
De här va ju inte alls så länge sen, tycker jag...
Men sen tittar jag på bilderna från den 26/5, när
jag & mamma åkte med William till BB för att han
skulle få se sin lillebror (stolta fina killen!) så ser
jag ju hur ofantligt stor han blivit. Fina William!
Lillebror kommer heta Milton. Här är han bara 2 timmar gammal ungefär.
Förra midsommar höll på att bli katastrof.
Jag gillar att Erik har en hobby, det gör jag verkligen. Speciellt eftersom ja själv kan tycka att det är kul med bilar i många lägen. Men ibland känner jag mig som hans älskarinna, som väntar på att han ska få en lucka att smita ifrån sin Fru.Evo Kan man va svartsjuk på en bil?
Hur som, jag var bitter och en vännina skulle inte vara hemma. Hon skulle jobba hela midsommar
och hennes 16-åriga dotter skulle va ensam hemma och skulle dessutom på fest. Djuren behövde
komma in & ut ut stallet/huset. Jag sa att jag gladeligen sitter på gården omringad av djur &
vänta på att hennes 16-åring kom hem säkert. Bättre de än att sitta ensam hemma i en tom lägenhet
bortsett från en galen katt! ;) När mamma & pappa hörde det blev de förfärade, de insisterade
att få bjuda på lunch iaf innan jag skulle åka ut och sätta mig på gården. Det var väldigt mysigt!
Det blev jag, mamma, pappa, min bror & hans fästmö med sonen William som åt tillsammans. När
Vi ätit klart sa pappa att han skulle köra ut mig till gården (det går absolut INGA bussar alls ut
dit på röda dagar) *suck* Det slutade med att ALLA följde med ut, Robin & Tessan ville se
kattungarna, William ville titta hästarna & mamma ville veta vart gården låg. Det slutade med att
2 fullastade bilar åkte ut och gosade med kissemissungarna. =)
Buddah (vi trodde att hon var en han, hon har bebis nu)
Maja Gräddnos (flaskan är en 33cl !)
Det här kan nog vara den bästa midsommarafton jag haft. Första kvällen var det godis och
dåliga filmer som regerade. Det blev mkt kattmys dock, och självklart låg Teckla brevid i
soffan å snarkade så tallarna tappade löv. ;)
Dagen efter vaknade jag först i huset. Jag och Teckla gick ut och gav
hästarna mat, släppte ut dom och mockade. När ja kom upp till huset
igen hade bakisapan Klara vaknat och vi gjorde frukost. Sen satte vi
oss i soffan och kollade alla de äckligaste skräckfilmer vi kunde hitta.
Vi kollade ända till 2-3 på natten.. fy va jobbigt det var att sova den
natten, alldeles ensamma mitt ute i skogen! Vi la oss i dubbelsängen, jag
närmast dörren. Jag vågade inte vända på mig på hela natten.. jag som i
vanliga fall inte är lättskrämd. Uschan!
Ja saknar Fia. Hur sjukt e inte det?! En mer egensinnigt sto får man leta efter...! =D
Kunde va riktigt elak, beräknande. En bitch...
Jag undrar hur denna midsommar kommer bli. Om den kan slå min Midsommar2011. Tveksamt =)
Jag & Jennifer har börjat spendera våra söndagar i stallet. Nu har jag fått mersmak igen,
jag vill dit varje dag! Snälla Klara lånar ut sin galning å fina Brun till oss. ;) Snart kommer
även ett kallblod. Ska bli spännande. Då kan vi ju dessutom rida alla tre, de vore toppen!!
Jennifer är en lugn och försiktig människa, vilket fungerar
väldigt bra tillsammans med djur. Det första hon gjorde i
söndags var att lyfta upp Budda i sitt knä, lägga henne på
rygg och klia magen.. Budda har jag knappt fått röra sen
hon va bebis, dvs förra midsommar! Tack då ;)
Framstegen på hästryggen .. en inte alls lika nervös Jennifer
satte sig på Brun denna helg. Vilket syntes på Brun också som
lugnade ner sig mkt fortare än förra söndagen. Nu börjar vi
jobba lite mer med sitsen och att få hästen lyhörd.
Fina Brun...mkt trevlig ponny på alla sätt.
Förra söndagen provade Klara hoppa några skutt med Brun.
Det byttes ponnysar åt lite alla möjliga håll förra helgen ;)
Skutten gick jättebra och de va roligt att se dem hoppa utan
problem med tanke på att Brun fick föl sommaren 2010 och
har gått på lösdrift sen dess. Hon är otroligt glad över att få
arbeta igen, vilket syns på hela henne. Hon slog bakut i galoppen
av ren glädje mellan hindren! :)
Sen måste jag ju bara nämna de fina araber som står i
gröna hagen nu. Så otroligt fina och vänliga, trots att dom
varken är inridna eller speciellt vana vid en människas hand.
Klänningen jag tänkte sy... jah, vart ska jag börja. Glömde mönstret på jobbet i fre, jag och mamma åkte
till jobbet på lör innan tygshoppingen, det gick inte att komma in. Ovädret hade slagit ut strömmen i halva
byggnaden så varken jag eller kollegorna kunde inte larma av. *suck* När vi kom till Stoff&Stil så såg vi
en fin klänning på en dock nästan på en gång och mamma övertalade mig att ta min an utmaningen. Det är
resår i ryggen, jag gillar inte tanken att sy med gummisnodd som undertråd. Helknas. Men men, jag ska prova.
Det hät är mönstret jag ska sy efter, den långa modellen (modellA).
Men vädret då?! Det ska ju regna på onsdag... & om det inte
kommer regna kommer det förmodligen vara gaalet kallt. =(
Då e de ju inte riktigt läge att ha långklänning.. Blöö.
Ja ska dock sy klänningen iaf!
Som om jag inte hade tillräckligt att göra... Jag har bestämt mig för att damma av symaskinen, igen.
Igår snubblade jag över en otrolig hemsida som tillåter medlemmar att ladda upp bilder på kreaktioner de gjort & tillhörande mönster som vi andra medlemmar sen kan ladda ner och skriva ut i vanliga printern hemma.
Det blir lite klippa å klistra då förståss men det är det värt!
Erik sms:ade mig igår på förmiddagen och undrade om jag ville följa med på en golftävling den 6/6,
hans pappa har fått nå specialinbjudan. jag är inte ett dugg intresserad av golf, aldrig varit. Men
sommaren 2010 följde jag med min sambo och svärfördäldrar när de spelade en runda (promenerade
med på banan, inget spelande här inte) och det är en rätt härlig natur att befinna sig i. Så varför inte...
Man måste ju prova allt nån gång. Så jag ska alltså gå med sambo och hans föräldrar och titta på
tossar som puttar ner en boll i ett hål på vår nationaldag! Spännande.
För att ni ska förstå varför jag hoppar mellan ämnena så galet ... för att jag ska ge mig själv en morot, eller rättare sagt sparka mig i baken så att en av de fina sommarklänningarna som jag hittat mönster till faktiskt blir sydd och använd så tänkte jag att klänningen skall vara klar och användas på golftävlingen. Jag hoppas att det får mig att ta mig tid till att sy.. *hoppas*
Den jag förmodligen kommer ge mig på först är http://www.burdastyle.com/projects/c-dress
sen vill jag öven göra den här http://www.burdastyle.com/patterns/silk-summer-dress den är så sommarsöt med alla små blommor, frågan är bara vad jag ska välja för tyger. Det är den svåraste biten!